Idag har jag känt små fosterrörelser i Lisens mage! Lisen är extra mån om att gosa med mig och få mycket uppmärksamhet nu när hon har bebisar i magen!  

Avelshaneplanen går framåt! (Berättar mer när jag vet mer.)

Nu har jag sett de första bilderna på kullen som jag är intresserad av att köpa en hane från. Men jag har fortfarande många obesvarade innan jag vill bestämma mig. Söta är de i alla fall!

Nu har jag räknat och räknat och kommit fram till att årskostnaden i mat för mina tre hemmavarande katter är på ett ungefär 5000 kronor. Då har jag räknat med att mina tjejer äter mer när de ger di och är dräktiga. Inte farligt mycket pengar ändå, tycker jag. Det motsvarar ungefär matkostnaderna för våra grannars stora hund, som är en leonbergerblanding. Sedan är faktiskt försäkringskostnaden för tre katter lägre än försäkringen för en hund, så ur det perspektivet är det inte särskilt dyrt att ha katt. (Jag har inte räknat med hur mycket kattungarna äter när jag har kull hemma, vilket är ungefär lika mycket som en vuxen katt när det gäller lite äldre kattungar. Och så har jag inte räknat med min uppfödarrabatt, heller!)

Om man bara har en enda vuxen katt hemma som väger 3 kg, och den bara äter Fit 32 torrfoder, så hamnar årskostnaden på ungefär 2000 kronor per år. (Då måste man förstås köpa lite mindre förpackningar av torrfodret, medan jag numera köper 10-kilossäckar.)

Lucida är en riktig liten smalis (till skillnad från sin matte). Trots att hon är mycket smalare än Cornelia så väger de ungefär lika mycket. Just nu har katterna fri tillgång på babytorrfoder plus att de får lite våtfoder ungefär varannan dag. Både Lucida och Cornelia går på p-piller. Trots det är Lucida smal som en sylfid:

Lisen, som i vanliga fall är lika fotomodellsmal, har nu en tydligt rund mage, och hon rör sig lite långsammare och värdigare än vanligt. Hon är så himla duktig, Lisen!

Jag lyckades få till en riktigt bra bild på Cornelia också:

Jag vill verkligen köpa en hane från den där kullen som jag har spanat in, men just nu är det ekonomin som är den största begränsningen. Jag har nämligen insett att hanen, om jag inte hittar en fodervärd, faktiskt kan bo hemma hos mig. Men hur ska jag få ihop tillräckligt med pengar för att köpa honom? Jag har en idé att jag skulle kunna dela honom med en annan uppfödare som har möjlighet att lägga ut och så kan jag betala henne senare när jag får in pengar från mina kattungar. Ja, så håller jag på och resonerar fram och tillbaka. Men jag känner att jag väldigt gärna skulle vilja köpa en katt ur den här kullen, och det trots att jag inte ens har sett någon riktig bild ännu!  

Margitas två honkatter har kommit med som månadens bild på Boråskattens hemsida! De har även länkat till hennes blogg!

Härom dagen var jag på ett föredrag om familjekonstellationer, och då var det en man där som undrade varför han nästan alltid är den enda mannen på de föredrag som han går på. Ja, varför är det så? Och varför läser män färre böcker än kvinnor, går på färre teatrar och konserter och föredrag, varför verkar män ha så svårt att ta till sig nya tankar och idéer? Varför vågar de så sällan prova nya saker? Varför nöjer sig så många män med sport, tekniska prylar och så kanske en öl då och då? Och varför har pojkar sämre betyg i skolan? Är det något hormonellt, eller är de bara lata? Från min horisont så ser det ut som att män går miste om väldigt mycket på grund av att de är så konservativa och bekväma, men det kanske bara är jag?  

Apropå män: Vår tandkräm har varit slut ett tag och vi har glömt köpa ny. I morse frågade H: "Vad är Petosan för tandkräm egentligen?" "Det är en tandkräm för katter, sa jag." "Du skojar, sa han." "Nej, hur så?" "Den tandkrämen har jag använt i två dagar nu, och jag tyckte väl att den smakade konstigt."    

En annan gång hade jag hällt olivolja i en schampoflaska och H använde den länge som hårschampo utan att märka nåt!    

Just nu håller vi på med färgbestämning i Pawpedskursen, och det är verkligen inte det lättaste! Idag när jag tittade på Lisen så upptäckte jag att hon nog kanske är en spotted, inte en tigré! Tydligen så kan tigrékatter utvecklas till spotted när de blir äldre, vilket förstås gör mönsterbestämningen ännu mer komplicerad. Fast Lisen är nog varken en bra spotted eller en bra tigré, eftersom mönstret ska vara så tydligt och kontrastrikt som möjligt enligt alla utställningsregler. Men jag prioriterar ju hälsa och temperament före utseendet, som ni kanske redan har märkt, och enligt mina kriterier så är Lisen en superkatt! Hon är väldigt trygg i sig själv och det finns inga kända HCM-fall i hennes stamtavla.  

Cornelia har också lite spottedtendenser har jag märkt, och på Lucida kan man bara se lite mönster på benen, men där är den stora frågan om hon är vitfläck eller inte. Svårigheten där är nämligen att om jag skulle para Lucida med en hane utan vitt, och någon av ungarna får vitfläck, så skulle det inte vara möjligt enligt den vedertagna genetiken, om inte Lucida är registrerad med vitfläck. Men de vita fläckarna kan vara pyttesmå och svåra att upptäcka, särskilt om katten är så ljus som Lucida. En del tror att det finns ett recessivt vitfläcksanlag som kan orsaka små "medaljonger" på bröstet eller någon annanstans. Guro, vad var det som fick dig att registrera Lucida som vitfläck? Hade hon någon tydlig vit fläck när hon var yngre? Just nu syns det inget vitt alls, men jag vet inte om jag vågar registrera om henne.

Enligt pawpedskursen så kan det ibland vara så svårt att se en katts färg så att man måste gentesta den för att vara säker.....  

Till och med kattdomare och erfarna uppfödare kan ha problem med vissa katters färg. Jag hörde en historia om en kattdomare som skulle göra en färgbestämning på en perserkattunge, som såg helt vit ut. Problemet var att en katt bara kan bli helvit om någon av föräldrarna är helvit, och det var det ingen som var. Det visade sig att katten var creme shell, dvs de allra yttersta topparna på pälsen var cremefärgade, och därför såg katten vit ut!