Idag när jag öppnade bloggen så hade jag två långa och fina kommentarer att läsa. Den första var från Margita och den andra från Katarina. De påminde mig om allt det fina jag har just nu, med uppfödningen och bloggen och Lilla Lo. Och visst har ni rätt, jag vet ju det innerst inne! Men ni vet väl också att det är lätt att man känner sig lite otillräcklig ibland? Man inbillar sig att gräset är grönare på andra sidan och allt det där.  

Jag är förstås redan klar med genetikuppgifterna för veckans Pawpedskurs G2, så nu är det bara att ge sig till tåls tills nästa "kapitel" öppnas.

I morgon borde det vara möjligt att se på Lisens tuttar om hon är dräktig!  

Jasper har tydligen lugnat ner sig väsentligt sedan Lisen var där, vilket är skönt att höra. Han gick omkring och saknade henne ett par dagar efter att hon hade åkt. Men ska man tolka det strikt evolutionistiskt så var han kanske bara orolig för att någon annan hane skulle befrukta hennes ägg när han inte var där.  

Härom dagen hörde en kattägare av sig och var intresserad av en parning, och då först insåg jag att Jasper är ju redan fullbokad nu! Inom en mycket kort tid så kommer hans karriär som avelshane att vara över, och då blir det för mig att börja söka efter avelshanar igen....Fast jag skrev till henne att hon gärna får stå på reservlista! En jättefin hona har hon, med friska linjer.

Idag läste jag en hel del veckotidningar medan Lilla Fröken Lo lyckligt sprang omkring och busade i ett sånt där lekland, som numera växer upp här och var i Sverige och världen. Jag vet inte om det var jag som hade en dålig dag, men allt jag läste påminde mig bara om det jag inte hade och inte kunde få. Restidningen påminde mig om alla resor och dyra hotell som jag inte har råd med, modetidningen påminde mig om min kropp som varken är smal eller ung längre, och inredningstidningen påminde om alla de där husen och fina sakerna som jag inte har råd att köpa, och de där renoveringsprojekten som jag blir trött bara att läsa om...När jag läser tidningar av typen Dagens Nyheter å andra sidan, så påminns jag om att jag inte har gjort någon karriär, inte skrivit några böcker och inte utmärkt mig på något annat sätt heller.....  

Nej, jag är bara en av alla de där vanliga föräldrarna, som uttråkat sitter och jäser på leklandets café, medan barnen springer omkring och stojar tills de är alldeles svettiga. När man får barn är man helt enkelt inte den viktigaste personen i sitt liv längre, det är bara att inse, och som förälder har man mest en uppgift av att vara barnets passupp/stödjare/livsunderlättare. Allt annat får liksom komma i andra hand och har man inte hunnit göra något av sitt liv innan man får barn så ska gudarna veta att man inte har mycket tid för sånt när barnen väl har kommit, heller. Ändå har jag väl enligt statistiken ungefär halva mitt liv kvar att leva, så någonting får jag väl ändå hitta på att göra. Kattuppfödning får det väl bli, antar jag. Den som lever får se.  

Idag har vi hälsat på Evora, som numera lystrar till namnet Elvira. Hon är som en drottning i sitt nya hem!   

Göteborgs Katthjälp är med i en tävling som heter "Gemensam styrka" där de förslag som hamnar med placeringen 1-5 kommer att få förverkliga sin idé och vinner 100000 kronor! Katthjälpens idé är att bygga ett katthem, och det skulle verkligen behövas här i Göteborg. Förslaget ligger för tillfället på placering nummer 8. Du kan rösta på förslaget maximalt en gång per dygn! Kom igen nu och rösta!

Var med och rösta du också!

Klicka här och rösta varje dag!

Den här helgen är jag kattvakt åt en huskatt på ca 6 månader som heter Lukas. Han är röd tigré med vitt och jättesöt. Det har varit så givande att följa utvecklingen från första dagen i torsdags, då han var väldigt försiktig och inte riktigt visste vad han skulle göra med vippan, till idag då han låg på mitt bröst och spann jättehögt och buffade med nosen mot mitt ansikte och sedan gjorde han världens högsta hopp när jag lekte med honom! Så himla mysigt!   Men nu efteråt är jag alldeles rödflammig i ansiktet...  

Lisen sover mycket och hon äter av kattungetorrfodret som står framme, så det finns små indikationer, men huvuvida det verkligen blir några kattungar i maj, det vete katten!

Har börjat göra uppgifterna till genetikavsnittet nu, det är kul!   

Ett underbart kattanpassat hem, denna gång i USA, dessutom är det till salu(!):

http://www.youtube.com/watch?v=co7AYOD4lQo&feature=player_embedded

Jag tycker att allting känns så segt just nu. Det enda jag längtar efter är att föda upp katter, men just nu har jag inte råd att köpa någon ny hankatt, och ingen tillgänglig fodervärd, och jag har inga kattungar att sköta om...tänk om jag hade varit en sån där frisk och energisk typ som älskade att pyssla i hemmet och laga god påskmat till familjen, då hade jag haft full sysselsättning....ack ja.  

Men jag sitter bara framför datorn och suktar efter små hankattungar, som jag skulle kunna köpa som blivande avelshane att användas till nästa års kullar.....Om jag går ihop med några andra uppfödare så behöver det inte bli dyrt, men vem kan tänka sig ha en fertil hane hemma?

Jag och Margita håller på att skriva parningasavtal. Jag gav henne ett erbjudande som hon inte kunde motstå!