Idag läste jag en hel del veckotidningar medan Lilla Fröken Lo lyckligt sprang omkring och busade i ett sånt där lekland, som numera växer upp här och var i Sverige och världen. Jag vet inte om det var jag som hade en dålig dag, men allt jag läste påminde mig bara om det jag inte hade och inte kunde få. Restidningen påminde mig om alla resor och dyra hotell som jag inte har råd med, modetidningen påminde mig om min kropp som varken är smal eller ung längre, och inredningstidningen påminde om alla de där husen och fina sakerna som jag inte har råd att köpa, och de där renoveringsprojekten som jag blir trött bara att läsa om...När jag läser tidningar av typen Dagens Nyheter å andra sidan, så påminns jag om att jag inte har gjort någon karriär, inte skrivit några böcker och inte utmärkt mig på något annat sätt heller.....  

Nej, jag är bara en av alla de där vanliga föräldrarna, som uttråkat sitter och jäser på leklandets café, medan barnen springer omkring och stojar tills de är alldeles svettiga. När man får barn är man helt enkelt inte den viktigaste personen i sitt liv längre, det är bara att inse, och som förälder har man mest en uppgift av att vara barnets passupp/stödjare/livsunderlättare. Allt annat får liksom komma i andra hand och har man inte hunnit göra något av sitt liv innan man får barn så ska gudarna veta att man inte har mycket tid för sånt när barnen väl har kommit, heller. Ändå har jag väl enligt statistiken ungefär halva mitt liv kvar att leva, så någonting får jag väl ändå hitta på att göra. Kattuppfödning får det väl bli, antar jag. Den som lever får se.