"Nu var det ett tag sedan vi hördes och jag tänkte att det nog var dags för en uppdatering.

Leon har blivit ett riktigt lejon med sin stora man och eleganta svans. Han är nu kung över vidderna här ute på landet över vilka han styr med en hemlös kattdam som ett gammalt par tar hand om. De har flyttat ifrån sitt hus som är fallfärdigt och bor på hemmet nedanför backen, men varje dag matar de den lilla tösen och de har ordnat för henne så hon har ett varmt skyddat ställe under tak med filtar. Jag skulle gärna adoptera den lilla tjejen, men Tommie är ju allergisk. Men när vi byggt vårt garage ska jag inreda åt henne där och ställa ut mat. Man vet ju inte hur länge de gamla får vara friska.

Men Leon har som sagt vuxit upp, och på kuppen har han fått med sig både bra och lite mindre uppskattade vanor. Att väcka mamma klockan 04 med en lätt puss vilken efterföljs av en full on attack mot huvudet är en av de mindre uppskattade. Jag har ett par sår i hårfästet och mina armar se ut som om vi jämt hade kattungar. vi har försökt med att stänga dörren, men han är otroligt envis och bestämmer sig för att dörren alldeles säkert går att krafsa igenom. Detta under höga tjut. Så han får sin vilja igenom. Attack betyder nu mat och gå ut.
En av de bra nyckerna är att han alltid kommer när jag ropar oavsett om han ligger i djup sömn. Detsamma gäller inte när Tommie ropar, så det får mig att känna mig lite speciell, och jag behöver aldrig vara orolig för att han är borta. Sen är det bara jag som får morronattack också så han är iallafall konsekvent,

Sen har Leon råkat ut för en kattnappning! På väg upp till Stockholm ringde någon till min mobil, och då det var dålig sändning så gick samtalet direkt till mobilsvar. När jag lyssnade av det var där en tjej som sa att hon bodde på samma väg som vi och att hon hade våran katt och att han mådde bra. Jag ringde upp henne och berättade att jag också bodde på samma väg och att det inte var någon fara. Hon berättade då att Leon var en kopia av hennes katt som hade försvunnit och att hon hade sett han hemma hos oss, stannat bilen och ropat på "Lukas" och öppnat bildörren, och Leon som älskar att åka bil, hoppade glatt in. Jag berättade att han var en sibirier, ca 10 månader och att vi haft han sen han var liten. Jaha, sa hon då. Vad gör jag nu? Tja, lämnar tillbaka honom tyckte jag med en lätt känsla av oro. Hon gick motvilligt med på detta. Efter att vi lagt på så ringde jag Tommie som var hemma och bad han gå ut och möta henne, samt att övertyga henne ytterligare och låta henne känna på chippet. När Tommie pratade med henne tog det han en lång stund att övertyga henne om att det inte var hennes Lukas som sprang bort för 2 år sedan, och hon blev inte helt nöjd förräns hon kände chippet. Hon tyckte det var mycket märkligt att man hade en raskatt ute, men förstod lite bättre när Tommie sa att han var allergisk,  Då bad hon såklart om ursäkt och och åkte sen hem. Puhh! Vilken tur att han var chipp-märkt säger jag. Visst kan vi visa kort mm, men har någon bestämt sig är det inte lätt.

Sen har Leon varit lite dålig också. Han började kräkas under julen, och efter att inte fått behålla maten på tre dagar, han spydde inte direkt utan alltid några timmar senare, så åkte vi in till Blå Stjärnan som hade akutöppet på helgerna. Han röntgades och togs prover på, men fick åka hem litet bandage och medicin. Detta hjälpte och han fick behålla maten. Men så några dagar senare så jobbade jag hemmifrån och hade med mig papper i en bunt med ett sånt där stort brunt gummiband. Leon var extremt intresserad av gummibandet så han fick det att leka med samtidigt som jag gick och hämtade något. När jag kom tillbaka så satt han och svalde och gummibandet var borta. Suck! Jag ringde Blå stjärnan då det var kväll och vi fick åka in akut och kräka min Lilleman, Han hade ju känslig mage också var det ett väldigt stort gummiband. Väl där fick han en spruta, och 5 min senare började han spy. Kokt fisk i massor samt ett styck gummiband kom ut. När han var klar slocknade han helt. Det var tydligen så den sprutan funkade. (se bilderna på min livlösa kille). För att piggna till fick han en antispruta och vipps var han på fötter igen. Dock varade inte den senare sprutan jättelänge så hela kvällen gick han och släpade rompen efter sig. Man visste inte om man skulle skratta eller gråta. Men det hela gick bra iallafall, och allt gick på samma utbetalning som det första besöket då det var inom 100 dagar. Tack för att man har försäkring. Annars hade vi varit 4500 kr fattigare i dessa januaritider.

Tja, det var en liten uppdatering. Och jo, kan du maila namnet igen på den där kattklubben man skulle gå med i för att få ställa ut Lilleman. Vi är jättesugna på att ställa ut han i februari.

Många kramar ifrån oss! och Ps. Han är en kopia av sin vackra mamma.."

Min kommentar: Oj, det var många dramatiska händelser som ni råkat ut för! Tur att alla slutade lyckligt!  Och vilken fin kisse! Han är väldigt lik sin syster Clara.    

 

Angelica

25 januari 2010 03:08

Bilderna påminner lite om Diesel (Jasper) tycker jag allt =)

http://missangi.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...