Nu har jag bestämt mig! För första gången i mitt liv ska jag försöka göra en politisk insats i praktiken. Det jag ska göra är att genom min kattklubb Spinneriet skriva en motion (så heter det väl?) om att SVERAK aktivt ska verka för en lag om obligatorisk märkning av Sveriges katter. Känns som helt rätt tidpunkt nu också när SVERAK precis har startat sitt nya ID-register. Ni andra som läser min blogg och är med i Spinneriet får gärna vara med!!! Och ni som är med i andra kattklubbar eller inte är med i någon kattklubb kan också skriva motioner eller insändare eller lobba på ert håll. Skriv en kommentar om ni vill vara med och verka för att förbättra livet för tusentals katter!!! Ju fler desto starkare...

Och så har jag hittat en blogg som handlar om att höja kattens status. Läs bloggen här!

För första gången i världshistorien så har jag hört ett positivt rykte om mig själv som kattuppfödare. Det var Dylans matte Katarina som hade hört från en djuraffär i Falkenberg att jag var en seriös uppfödare av sibiriska katter som hade gott rykte.  Kanske börjar den negativa trenden vända nu då. Ett tag hade jag en känsla av att samtliga sibbeuppfödare i världen hade som sin "misson" att baktala mig. (Så var det förstås inte, men när man får anonyma kommentarer eller får reda på att någon har pratat illa om en så är det lätt att man får för sig saker.) Men eftersom det här är mitt "kall" och mitt kärleksarbete så skulle jag ha fortsatt föda upp sibiriska katter även om himlen hade trillat ner. Minst.