Ibland frågar folk mig hur det går till att kastrera en honkatt och nu ska jag berätta hur det var idag när Evora kastrerades.

Jag bokade en tid på Husdjurshälsan och klockan 8 på morgonen två dagar senare så lämnade jag henne där. Då hade hon inte ätit något sedan klockan 22 kvällen innan. Veterinären kollade hennes hjärta och frågade om jag ville få klorna klippta samtidigt. Det ville jag gärna. Klockan tre på eftermiddagen hämtade jag henne sedan och då var hon fortfarande lite trött, men vid fullt medvetande. Hon hade en tratt på huvudet och veterinären visade mig operationssåret på magen ihopsytt med en tråd som absorberas av kroppen. Den första tiden tyckte hon att jag kunde ha Evora instängd i ett eget rum, och det visade sig vara en bra idé, för när Evora kom hem så blev de andra katterna rädda för henne.

Veterinären rekommenderade att Evora inte skulle äta eller dricka så länge hon var lite groggy. Jag skulle titta till såret ibland och se så att det inte började vätska sig eller se infekterat ut. Tratten kunde jag ta av ibland när jag har henne under uppsikt. Jag fick även smärtlindrande medicin med mig hem för tre dagar. Allt har gått bra och Evora håller sig fortfarande mest under sängen, men hon ser ut att ha klarat allting galant. 10-12 dagar efteråt ska jag åka tillbaka till veterinären för en snabb koll av såret.

För hanar är det ett mindre ingrepp som inte ens behöver sys.

Jag vet verkligen inte hur jag vill göra: ska jag behålla mina kastrater och ta ett uppehåll med uppfödningen ett 10-tal år, eller ska jag omplacera kastraterna allt eftersom och behålla deras avkommor, så att jag kan fortsätta med nya kullar? Jag vet faktiskt inte alls just nu. Svårt att förutsäga också vad jag kommer att känna om några år när Cornelia har fått sin sista kull. Jag hade tänkt att Lisen ska få 3 eller 4 kullar sammanlagt och Cornelia 2 eller tre, men det kan ju ändras.

Om jag väljer att behålla kastraterna så kommer jag inte att kunna behålla någon fler katt från min egen uppfödning även om någon skulle visa sig bli jättefin, då då blir det inte riktigt som jag, i mina drömmar, hade tänkt mig. Å andra sidan så kanske jag tröttnar på att ha uppfödning helt och hållet. Jag vet inte ännu. Den som lever får se.

Att den sibiriska rasen blir mer och mer populär vet väl de flesta som läser den här bloggen, men hur många finns det egentligen som föder upp sibiriska katter i Sverige? Jag räknade antalet svenska uppfödare på Sällskapet sibirisk katts hemsida och kom fram till 114 stycken!!!! Det var fler än jag trodde, särskilt när man tänker på att alla sibbeuppfödare inte är med i SäSK.

Läste den gripande berättelsen om Skinny, som hittades alldeles utmattad och mager, men togs om hand av djurhemmet Kattluckan i Stockholm.

I Lisens mage "buppar" det ibland när jag håller min hand på den, och vi ser fram emot att snart välkomna D-kullen till världen!    :-)

För dig som älskar utseendet på den sibiriska kattrasen, men som inte tycker att det är viktigt med en renrasig katt och som kanske också vill göra en god gärning så har jag ett förslag: adoptera den här underbara tjejen, som heter Sally, från Göteborgs katthjälp! Hon ser på många sätt ut som en sibbe, men är tydligen lite blyg av sig. Annars finns det andra sätt man kan hjälpa till på, till exempel genom att sätta upp lappar och på så sätt informera om katthemmets verksamhet.

Jaha, idag hittade jag en ny hane som jag också vill köpa, men det var ju kanske lite feltajmat, eller vad säger ni? Är helt klart i köpartagen nu.  ;-) Och så har jag kommit på att jag kanske ska vänta lite med att köpa en hona i alla fall. Får försöka ta det lite lugnt. Det finns en planerad kull som jag är intresserad av. I morgon ska Evora kastreras, och jag måste stiga upp tidigt på morgonen. Hoppas att allt ska gå bra.

Nu sitter jag här och har ångest över att jag beslutat mig för att kastrera och omplacera Evora. Min fina kisse! Inte kan jag väl sälja henne! Eller?

Och samtidigt så vet jag att jag inte kan behålla kastrerade katter om jag vill fortsätta med min avel. För då kommer jag bara att ha kastrater kvar och ingen mer plats hemma.....usch, det här med uppfödning är verkligen inte lätt. Och det här med att köpa en ny hona. Jag både vill och inte vill göra det. Men så tänker jag att jag kanske inte är rätt person att bedriva kattavel. Jag är ju så blödig och känslig. Har jättesvårt för att fatta rationella beslut och sånt. Ska jag kanske trappa ner på det hela och börja intressera mig för någon annan hobby???? Behålla mina kastrater tills de blir gamla? Jag tror jag gör det i stället!!!!!!! Jag vill inte hålla på med avel längre, tror jag. Jag låter mina katter få sina kullar och sedan får det vara bra. Då har jag gjort mitt. Gud vad skönt det skulle vara att slippa det stora ansvaret det innebär att vara uppfödare.....

.....eller är det bara min gamla vanliga flyktreaktion som talar? Den där känslan att jag bara vill bort från det jag har just nu för att det är för jobbigt? Jag vet inte hur många gånger jag har bytt utbildning, jobb, bostad i mitt liv. Utan att hitta "rätt". Alltid på väg, alltid vidare till något annat. Inte stanna kvar när det känns besvärligt, utan gå vidare bara. Lösningen på alla problem: flytta och gå en ny utbildning. Men det går inte längre. Den vägen är blockerad. Studielånen är slut och Loflickan går i skolan. Kan inte flytta. Kan inte utbilda mig. Får väl börja föda upp katter då. Jaså, det gick inte så bra. Får väl sluta föda upp katter då. *sorgsen*

Loflickan säger att hon inte vill att jag ska sälja våra katter. Det är väl klart att hon inte vill det. Hon vill ju inte att jag ska sälja kattungarna heller när de fyller 12 veckor......önskar att jag någon gång kunde behålla Loflickans favoritkatt ur någon kull bara för hennes skull. Men nu är kvoten redan fylld: maximalt tre vuxna katter får jag ha här hemma: Lisen, Cornelia och Evora.

Nej, jag vill verkligen inte omplacera mina katter. Lisen, Evora och Cornelia ska få bo här tills de blir gamla och dör. Punkt slut. Inga fler fodervärdar än de jag redan har. Inga fler kattinköp. Det får vara bra nu.

*totalförvirrad*    8-/

826 gram!