En av de saker som jag gillar att göra på min lediga tid är att titta på sibiriska kattungar på internet. Jag kollar helt enkelt vilka kullar som har fötts i Sverige (och förresten i andra länder också) och så sitter jag och njuter av söta bilder av dessa små ungar. Sedan tittar jag på föräldrarna och deras stamtavla förstås och funderar på om jag tycker att ungarna är intressanta och rastypiska osv. Varje kull och varje kattunge har starka och svaga sidor och som uppfödare känns det mer och mer viktigt att känna till olika katter och deras personlighet, deras släktingar, hälsa osv. Det är också väldigt spännande att följa deras utveckling från unge till vuxen katt. Eftersom jag håller mig mycket hemma så blir datorn ett ovärderligt redskap för att hålla sig uppdaterad i sibbevärlden. Men framför allt tittar jag på kattungebilder för att jag tycker att de är så otroligt söta och gosiga!

Både jag och Lo är förkylda och jag hade planerat att luncha med W och sedan handla några saker på stan. Men nu får jag inte tag på W, så vi kanske får åka dit ändå och Lo får följa med.

(Hon verkar inte särskilt sjuk och igår hade H läst för henne om Karlsson på taket som (fi-)lurades att han var sjuk). 

;-)

Se så det kan gå! Man är ofta hemma med barn när man har barn....

Igår läste jag en artikel om en tonårstjej som inte hade fattat att hon var gravid. Två veckor efter beskedet föddes hennes son! Sedan några månader senare så hände samma sak igen och hon fick en dotter. Hennes snälla mamma och nyblivna mormor hade bestämt sig för att vara hemma och hjälpa till med barnen men försäkringskassan tyckte inte att en mormor fick ta ut föräldrapenningen, så hon fick helt enkelt säga upp sig från jobbet. Bra med mormödrar som ställer upp!

Boken som Emelie Cajsdotter har skrivit slutar aldrig att fascinera mig. Ibland förstår jag inte riktigt hur djuren som hon talar med menar, och hennes sätt att skriva gör att man hoppar mellan olika situationer och tider, men boken är så himla bra så det gör ingenting. Jag vill också kommunicera med djur och följa mitt inre mer och mer!

Nu vill jag presentera maffige Viggo (Botvinnik i stamtavlan), som förhoppningsvis kommer att bli Amandas blivande partner. Viggo är helsvart med två pyttesmå vita fläckar (se bilden). Kattungarna blir antingen alla samma färg som Amanda eller också blir några katter helsvarta som sin pappa. Här ska jag berätta varför jag gillar honom massor:

• Han har lång, tjock, fin päls.
• Han är stor, jättestor.
• Han har otroligt fina öron.
• Han har en mycket intressant stamtavla med många supersnygga traditionella sibiriska katter.
• Inget av hans syskon kommer att få kullar, så hans barn blir lite unika.

Kolla hans hemsida:

www.norberg-gbg.com/viggo

Varsågod: bilder på "ursibben" Arvid vid 8 månader och en bild på kullen när han bara var 8 veckor gammal som jämförelse. Är han en snygging eller är han en snygging? Synd bara att han är kastrerad.....  ;-)

Arvid är charmig som få. Vill alltid vara med där det händer saker, och gillar att bära omkring sugrör i munnen. Laserpekaren är hans favoritleksak och han blir lika besviken varje gång laserstrålen släcks. Han har roliga små ljud för sig när han sover också, gostrollet. Apropå föregående inlägg så tycker jag att Arvid både är grym och söt!

Läste på sällskapets forum en fråga om den sibiriska kattens typ och ansiktsuttryck. Ska katten se grym eller söt ut var frågan. Skribenten tyckte att de söta katterna var mer perserliknande. (Vi vill ju undvika katter som har inlandade perserkatter i stamtavlan, mest för att rasen inte blir enhetlig då och mister sitt "vilda" ursprung.) Så här svarade jag: 

"Det där med typ och vad som är perserliknande eller inte är en väldigt intressant och svår fråga, tycker jag. Även om det finns inblandade perserkatter i en katts stamtavla så ligger det ofta så långt bak i stamtavlan att likheterna inte är så tydliga så att man verkligen kan veta med säkerhet att de kommer från inblandade perserkatter. Men ser man bilder på katter i en familjeträd och en katt skiljer sig mycket från sina "föräldrar" i perserhänseende så kan man bli misstänksam.

Jag tycker inte att det är riktigt så enkelt som att katter med persertyp ser snälla ut och de andra ser grymma ut. Enligt min mening kan vissa perserkatter se väldigt grymma ut. Det jag ser som "varningstecken" för persertyp är extremt fluffig och mjuk päls, öron som är så små att de nästan inte syns, eller morrhårskuddar som är väldigt stora och "hänger ner", runda ögon, rund huvudform, eller ett utseende som är grymt men mer som en bulldog än som en vild katt.

Min "känsla" är att domare ofta premierar katter som har lång päls, även om en annan katt med kortare päls skulle ha bättre pälskvalitet. Få domare verkar ta hänsyn till att sibbarnas päls ändrar sig med årstiden. Domarna verkar också gilla riktigt små öron, något som så kallade "foundationkatter" sällan har. Jag måste säga att detta både är förvirrande och frustrerande. Det ska ju inte löna sig för mindre nogräknade uppfödare att ta genvägen med att blanda in perserkatter och fejka stamtavlor. Och saken blir inte bättre av att olika domare kan ha helt olika åsikter om samma katt. Men generellt sett verkar de ofta bländas av det perserliknande utseendet, enligt min åsikt."

Blä vad allting är tråkigt när man är förkyld.....   :-P  Och inte ens sötsaker kan jag äta för att må lite bättre.   :-P  Jag kommer inte på något alls som jag vill göra förutom att spela dataspel, men till och med det tröttnar jag på.

Hoppas att alla som läser detta får en bra alla hjärtans dag! Själv vaknade jag jätteförkyld, så planen att åka till kattutställningen i Mölndal idag blir nog inte mer än en plan...Tur i alla fall att jag redan hade bestämt mig för att inte ställa ut Lisen, trots att jag kom med!