Läser just nu två böcker parallellt. Dessa böcker är olika som natt och dag. Den ena är boken "Cat Vs Cat" och är en sorts instruktionsbok för hur man ska få flera katter att trivas ihop i ett enda hem. Den är väldigt detaljerad och informativ, och jag lär mig saker som jag inte har vetat om förut. Till exempel ett ingående avsnitt om kattens kroppsspråk: till och med morrhåren rör sig tydligen beroende på kattens sinnestillstånd. Sen får jag också en förklaring på saker som jag intuitivt har vetat, som till exempel hur man ska hälsa på en ny katt och varför. Så här ska man göra: Låt katten komma till dig, inte tvärtom. Håll fram din ena hand och låt katten nosa på den. Låt den sedan gnida sig mot dig. Sedan kan du klappa den. Bli inte förnärmad om katten vänder rumpan mot dig, det betyder att den litar på dig.  ;-) Förklaringen: Det är så katter hälsar på varandra. Kolla själv, så får du se! Om de bara nosar och sedan går därifrån, så är de inte så bra kompisar, men om de nosar och sedan gnider sig mot varandra och tvättar varandra och sniffar varandra i baken, ja då är de kompisar! Men boken är lite för övertydlig för min smak. Den verkar utgå från att vissa (kvinnor?) är beredda att under flera veckors eller till och med månaders tid är beredda att ägna sig på heltid åt inskolningen av en ny kattmedlem eller att förbereda sina katter på en ny partner eller bebis(!) Man ska bygga tunnlar och sätta upp katträd och smörja in sig med bebispuder och introducera den nya partnern steg för steg och jag vet inte allt...Man undrar till slut vad det är för mesiga och extremt rädda katter som hon har träffat.

Ibland längtar jag tillbaka till den tiden då vi bara hade vår kära huskatt Kajsa. Hon var så underbar, Kajsa, och grannarna älskade henne. Hon kom och lade sig i knät så fort man satte sig ner och sedan låg hon där länge och blev klappad. En stor tuff katt var hon, Kajsa. Där var det inte tal om att behöva anpassa sig till katten, utan hon anpassade sig på ett självklart sätt till oss, oavsett om vi flyttade eller fick barn eller något annat. Tänk vad allting var enkelt då, innan jag startade min kattuppfödning! (Förutom den lilla detaljen att jag var allergisk mot Kajsa, förstås.) Och nu skriver Kajsas nya ägare att hon måste omplaceras igen, för att hennes barnbarn, som bor där ibland, är allergiska. Stackars Kajsa! Ibland ångrar jag nästan att jag drog igång hela den här kattkarusellen....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...