Nu ska jag skriva om en sak som jag bara haft en känsla av tidigare, men aldrig uttryckt i ord förut. Det handlar om vad som är meningen med allt det här kattandet, meningen för mig med att vara kattuppfödare.

Jo, för mig är katterna ett sätt att hålla mig i kontakt med verkligheten, med det som verkligen betyder något, med det som ÄR. Det som är så bra med djur, och särskilt med katter, är att de bara ÄR, de tänker inte en massa som vi gör. Därför är de också lyckligare, tror jag. När vi umgås med våra katter så får vi hjälp att bara vara en liten stund, vi får en liten paus från alla våra plågsamma tankar. När jag verkligen umgås med mina katter så mår jag bättre, jag blir lugnare, och kattungar väcker så mycket varma känslor inom mig.

Jag är helt övertygad om att mina katter kom till sina familjer för att de skulle just dit, för att de hade en uppgift att fylla just där. Och jag vill gärna hjälpa till och vara den "kontaktförmedlare" som gör dessa fantastiska möten mellan djur och människor möjliga. Jag tror att katter kan hjälpa oss på många sätt, de kan hjälpa oss att leva i större balans med oss själva och med naturen, och därför känns det som att mina katter är små budbärare som påminner människor om det som finns inom dem, den inre verkligheten.

Och samtidigt tror jag att djuren har mycket att lära av oss människor! Men generellt sett är människorna de galna, de som behöver hjälp. Djuren kan ibland skadas av människor, men i grund och botten är de väldigt sunda jämfört med oss. Ingen slump att människor köper djur som aldrig förr och att djuraffärerna blomstrar!

Eckhart Tolle säger att till och med en blomma kan vara vår andliga lärare. Titta bara på hur stilla en blomma är!